Jag bjuder in till Thanskgiving-middag. Ett stort och brokigt gäng kommer hit och vräker i sig kalkon och hundra olika grönsaker alla stekta i sjuka mängder smör. För det har jag förstått att jänkarna gör. Jag har även förstått att Thanksgiving är en av de få amerikanska högtiderna vi inte importerat och svalt här hemma med hull och hår. Jag har naturligtvis funderat på varför. Här är min teori.
Det passar sig inte riktigt att gå runt och vara tacksam i Sverige. Tacksamhet kan förknippas nöjdhet och stolthet över att man åstadkommit något. Att vara nöjd är ju så anti-jante som någonting kan bli. I USA förknippar man istället tacksamhet med ödmjukhet, men det fattar inte riktigt vi svenskar. Att sitta runt ett middagsbord och berätta högt inför alla någonting man är tacksam över skulle kännas som skryt och som att man försöker vara för mer än någon annan. Man ska klaga istället om man är svensk. Så därför går jag en gyllene medelväg och gör en ironisk tacksamhetslista. Det är nog ungefär så långt vi kommer just nu.
-
Jag är tacksam över att Arbetsförmedlingen är så ”grundliga” i sitt arbete att besluta om jag ska få Starta-eget-bidrag.
-
Jag är tacksam över att jag har fått tillbringa så oerhört många lärorika timmar på Nyföretagar Centrum. Det är verkligen en plats som får min kreativitet att blomstra.
-
Jag är tacksam över allt arbete jag utfört ideellt för på så vis lär jag mig pengars riktiga värde.
-
Jag är tacksam över vädret och årstiden. Jag klär nämligen mycket bra i kashmir.
-
Jag är tacksam över att jag får vara med och guida Polkagrisen genom eftermiddagarna och kvällarna nu när hon precis har slutat sova middag på förskolan. Det här är en viktig fas i hennes utveckling som det är en ynnest att få övervaka samtidigt som det är mycket utvecklande för mitt föräldraskap.
-
Jag är tacksam för mina nya födoämnesallargier. Visst är det spännande att upptäcka hur kroppen utvecklas och att ingenting är konstant!
