Jag kommunicerar med Hans Shimoda på Instagram. Han gillar magasinet jag skriver för. ”Grym initierad tidning!” skriver han. (Borde det inte heta ”grymt”? Men alltså jag ska inte korra grammatik på mediamänniskors Instagram.) Jag vet i och för sig inte vad ”initierad” betyder, men jag utgår ifrån att det är positivt.
Jag känner att det här kan vara mitt brejk. Hans Shimoda är ju liksom huvudredaktör på Hänt i Veckan. En gigant. Han måste ju ha jättemycket power i tidningsvärlden. Det är nu jag upptäcks. Klart det är så. Jag kan bli som hon Vimmelmamman, den där rasande vackra kvinnan som går på premiärer och felciterar kändisar.
Tänker mig en motvikt till henne, hon är ju mörk och lång och klär sig i vackra klänningar och har besegrat The Big C. Så nej, jag kan väl kanske inte konkurrera med henne på alla plan. Men jag kan vara precis tvärtom, någon sorts white trash-variant. ”Förorstmamman” kan det stå i min byline. Jag drar på mig nån gammal leopardbralla och lite farsta-glitter. Sen går jag på event och skriver fantastiska reportage och djupintervjuer. Det här kommer bli så bra. Jag känner det på mig. Det är nu det händer.