Jag har en vän som säger att det är "tur att jag inte tänker bli politiker". Jag fattar inte vad hon menar med det. Jag tycker att jag faktiskt har alla tänkbara förutsättningar och attribut för en strålande politisk karriär, om jag får säga det själv. Så här kommer några exempel på att den här gamla servitrasan har oerhört mycket gemensamt med landets toppolitiker och absolut skulle kunna byta bransch om hon bara ville:
1. Jag har ingen koll på geografi. Hade lätt också kunnat säga att Falun låg i Fjällen. Det gjorde ju Anna Kinnberg Batra och kolla bara hur bra det går för henne. Sarah Palin till exempel trodde ju att Afrika var ett land. Ja nu har väl hennes stjärna dalat lite på sista tiden, men ändå.
2. Jag ändrar mig. Hela tiden. Maud Olofsson sa en gång något i stil med: ”Man har en åsikt. Sen ändrar man sig. Och då tycker man något annat istället”. Klockren analys om jag får säga det själv. Inte svårare än så.
3. Jag kan inte riktigt klä mig som folk. Kan ju inte Annie Lööf heller och hon är ju partiledare och allt. Och vem minns en fegis? Birgit Friggebos klänning från Nobelfesten 1992, just saying...
4. Jag pratar innan jag tänker. Men who doesn't liksom? Hade Mona Sahlin tänkt igenom sitt uttalande om att ”det ska vara coolt och häftigt att betala skatt” hade vi inte haft den äran att fortfarande garva åt det 20 år senare.
5. Jag suger på huvudräkning. Kan inte splitta notor utan miniräknare. ”Det är ett räkneexempel” sa Kristina Winberg när hon inte riktigt kunde motivera hur hon kommit fram till en viss siffra. Och vips sitter hon i EU-parlamentet. Eller när vi ändå är inne på SD, ”Fyrtiotusen miljarder kronor”, någon? (Margareta Sandstedt.)
6. Jag får dåliga idéer. Nej det kanske inte var särskilt härligt och nytänkande att måla hela köket tomterött. Anledningen till att ingen annan gjort det tidigare kan eventuellt ha varit att det blev asfult. Men jag bjuder på den. På samma sätt som Birgit Friggebo (igen, men hon är ju en favorit!) tvingas bjuda på ”We shall overcome-gate” resten av livet. Om vi ska kvotera in en man här i sammanhanget kan jag även tillägga att det var en dålig idé av Björn Rosengren att kalla norrmännen för ”den sista sovjetstaten” när bandspelaren fortfarande var på.
7. Jag tröstäter också choklad. Även om just Toblerone inte är någon favorit. Lite tantvarning på den.
8. Jag har fel. Till exempel hade jag fel när jag trodde att någon skulle vara intresserad av att betala mig för att skriva. Det var ju dumt av mig. Men Inez Uusman hade faktiskt också fel när hon sa att ”Internet är en fluga”. Så det så.
Tycker de här åtta exemplen på varför jag visst skulle passa som politiker talar för sig själv. Det är aldrig för sent!
Tack och Förlåt,
Jeanette
Strålande. När det gäller politiker är fataburen i det närmaste outtömlig.
skriven