Jag har haft jullov. Lov överhuvudtaget var bättre förr tycker jag. Då var man ju ledig på riktigt och kunde göra vad man ville. Vila till exempel. Idag betyder lov ”ingen barnomsorg”. Så vila kan man ju glömma när man har en Lortgris och en Polkagris här hemma. Men eftersom man är en glad och positiv förälder som verkligen ser fram emot att få spendera kvantitetstid med sina barn, så lever man alltid i tron om att lov kommer att vara uppfriskande och energigivande. Så blir det såklart aldrig riktigt.
En ledig dag med barnen påminner i stora drag om en långpanna på restaurangen. Fast med sämre betalt. (Läs: inget.) Med endast ryska gäster. Och en psyksjuk praoelev i luckan. Jag sitter i skiten från öppning från stängning. Hinner aldrig ikapp.
Ryssarna är högljudda, extremt krävande och otacksamma. De ska bara ha mat som inte finns på menyn.
- Soup, I want soup, morrar de mellan sammanbitna tänder.
Och man vill ju inte irritera ryssen. Så man kokar soppa. Och gör sig till. Det blir fel sorts soppa. De skräpar ned och vägrar hjälpa till att plocka undan efter sig. Tittar förnärmat på mig när jag ber. Sen kräver de att få åka snowracer. Jag försöker förklara att det blir svårt eftersom snön har smält bort. Den ursäkten går inte hem.
- I want boss! skriker ryssen.
- I am boss! försöker jag. Utan framgång.
Dricksar dåligt gör de också.
Imorgon är lovet över och det är dags för förskolan igen. Bara jag som tycker det ska bli skönt? Sen behöver jag semester. Och ett spa.