Jag sitter mittemot en enögd gubbe på Nyföretagarcentrum. Vi har ingen jättebra relation han och jag. Kanske mest för att jag tycker att han verkar vara DUM I HUVUDET.
- Vadå, kan man skriva om mat? Som ett riktigt jobb? är väl det första han säger till mig.
- Ja, alltså, jo, det borde väl gå, svarar jag och skruvar på mig lite tveksamt.
Den enögde gubben ska hjälpa mig att göra en budget till mitt företag. Som sen Arbetsförmedlingen ska få. För att jag sen förhoppningsvis ska kunna få ett Starta-eget-bidrag. Så jag slipper bära tallrikar. Det är alltså viktigt att det här funkar. Jag vill egentligen byta budgetgubbe på samma sätt som jag ville byta sjukgymnast härom veckan, till någon med två ögon och som inte verkar tycka att kvinnor inte ska hålla på med sån't där som ”karriär”. Men det verkar som om den här budgetgubben har monopol på varje budget som ska skrivas i hela västerort. Så jag skärper till mig. Bryr mig väl inte om att han är trångsynt. Eller enögd. Jag kan faktiskt hantera gubbar, det kan jag. Gubbar gillar mig. Man är ju servitris va.
#endorfiner #livsglädje #lovelife #minresaräknas #pepp #peppad #gubbjävel
- Sååå, hur mycket kan man fakturera för en artikel? frågar gubben.
- Tjae, det verkar ju vara lite olika. En förhandlingsfråga. Jag vet faktiskt inte, svarar jag.
- Hur ska vi då kunna göra en budget om du inte vet hur mycket företaget kommer att dra in?
En befogad fråga han ställer, det är det faktiskt. Sen hamrar han hårt på tangenterna till sin PC som ser ut att ha köpts när Palme fortfarande var statsminister. Petar sig i näsan så där som gubbar gör som inte bryr sig. Kliar sig i huvudet så att mjället flyger genom rummet vars inredning andas gammal öststat med slitna heltäckningsmattor och noppriga manchesterdynor på furumöbler.
Vi höftar några siffror. Gissar några andra. Det tar honom sammanlagt fem mötestimmar att göra klart en löjlig liten budget för en sketen liten enskild firma. En av de timmarna går i stort sett åt till att han ska lyckas skriva ut några papper. En annan till att rekonstruera ett dokument han glömt spara. Jag är övertygad om att han får bidrag av kommunen för varje timme han har möte med en nyföretagare. Pengar som istället kunde ha lagts på vård, skola eller omsorg. Och så kunde den där enögde gubben själv kunnat skaffat sig ett ”riktigt jobb”.