Jag går till frisören. Inte för att jag vill utan för att jag faktiskt måste. Det var väldigt länge sedan sist och nu fastnar borsten halvvägs i håret varje morgon och jag måste slita bort den och då lossnar stora tussar och jag känner att jag behöver verkligen ta tag i det här nu trots att jag inte vill. Jag har nämligen tagit ett break från hela frisörverksamheten i över ett år. Som en sorts tyst protest för att en hel yrkeskår inte kan bete sig.
Men i slutändan har den här, ganska löjliga, ganska lama protesten bara drabbat mig själv och mitt eget utseende. Men jag var tvungen eftersom jag är så in i märgen trött på att det i frisörbranschen verkar vara kutym att bete sig illa. Det ska alltid börja med att högljutt klagas på att det var alldeles för länge sedan jag klippte mig. Det ska ifrågasättas vilken frisör jag var hos sist eftersom det jobbet är så dåligt gjort. Sen ska det ska gnällas över att jag färgar utväxten själv. Det ska även suckas när jag inte köper deras overpriced produkter.
Försöker tänka hur det skulle se ut om jag utövade frisörbeteende på mina gäster på restaurangen. Någonting så här tänker jag mig:
Jag skulle börja med att påtala att det är riktigt idiotiskt att komma hungrig till en restaurang. Skälla på gästerna för att de missköter sin kosthållning och låter det gå så långt att de får blodsockerfall. Tala om att insulinpådrag är fettbildande och hälsofarligt. Sen skulle jag i stort sett vägra servera dem någonting annat än vår trerätters julmeny med vinpaket eftersom det ger mig poäng i säljtävlingen. "Jag tror inte det passar er," skulle jag säga. Jag skulle påtala för överviktiga människor att en hamburgare innehåller väldigt många kalorier. Jag skulle rynka på näsan åt alla som vill ha husets vin och inget fancy. Jag skulle kräva att de bokade in ett nytt bord om sex till åtta veckor innan de fick lämna lokalen.
Men det gick faktiskt bra. Frisören var snäll. Jag blev nästan nöjd. Faktiskt inte förolämpad en enda gång. Så strejken är väl över för den här gången. Utan att någon egentligen har brytt sig. Men ibland måste man bara göra ett tyst statement och knyta sin hand i fickan.