Jag träffar Mästerkocken på jobbet. Han sitter i baren och är lite salongs. Jag tar tillfället i akt och frågar:
- Jag jobbar när finalen sänds, men är så himla nyfiken. Vem vinner?
Skäms samtidigt lite över mig själv och min oklädsamma påflugenhet. Den här frågan har han säkert fått låta bli att svar på in absurdum. Men jag kan bara inte låta bli. Blir lite star strucked.
Han ser på mig med champagnedimmig blick och ler stort och lite snett. Böjer sig fram och tar mitt huvud i sina händer och drar det till sin mun. För en nanosekund tror jag att han ska kyssa mig och får lite panik. Jag är ju liksom på jobbet. Det skulle ju verkligen inte se bra ut. Vad skulle folk tro? Man går väl liksom inte omkring och kysser Mästerkockar sådär bara mitt under service. Min chef skulle inte gilla att jag vänslas med gästerna på det sättet. Plus den lilla parentesen att jag faktiskt är gift. Men istället möter hans mun mitt öra och han viskar på lite småsluddrig göteborgska in i det:
- Antingen så vinner jag, eller så vinner hon den andra.
Så jag fortsätter jobba. Okysst. Fortsätter känna mig lite generad över mig själv och vad jag trodde var på väg att hända. Nog för att jag är kock-groupie men jag var kanske inte villig att bränna mitt frikort på Mästerkocken. Det sparar jag faktiskt till Danyel Couet.