Jag går på födelsedagsfest hos en kär vän. Allt är perfekt. Huset som i ett uppslag av Sköna Hem. Människorna som i ett livsstilsreportage i Lantliv. Maten som en stilleben ur Livets Goda. Men sen råkar jag knivhugga Mormorn. Då blir det lite dålig stämning.
Jag har väntat på min tur i kön till dessertbuffén i vad som känns som en evighet. Roy Fares Espresso Cake står där och viskar, nej förlåt, skriker mitt namn och jag bara vet att just den kakan kommer vara svaret på alla mina frågor en ganska lång tid framöver.
Det är äntligen min tur nu. Jag skär en vanvettigt stor bit av tårtornas tårta och stjälper över den på assietten. Småpratar lite med personen till vänster när jag samtidigt i höger ögonvrå ser hur Mormorns hand, visserligen i slowmotion, rör sig mot Globalkniven jag håller. Jag hinner tänka "Det här kommer sluta illa", men lyckas ändå träffa översidan av hennes åldrade hand med den tunga knivens spets. Det kommer blod från Mormorns knogar. Jag försöker trycka en blommig kaffeservett mot. Mamman säger att det är lugnt. Mormorn ser lite blek ut. Jag har aldrig velat vara en Shapeshifter så mycket som just nu.
Till slut tar jag min tallrik och sätter mig vid ett bord. Tröstäter tårtan utan att känna smaken. Somnar med bilden av Mormors blodiga hand på näthinnan. Skickar ett sms till värdinnan där jag tackar för det fina kalaset och ber om ursäkt för att jag knivhögg hennes Mormor. Och en tummen-ner-emoji.
Till slut tar jag min tallrik och sätter mig vid ett bord. Tröstäter tårtan utan att känna smaken. Somnar med bilden av Mormors blodiga hand på näthinnan. Skickar ett sms till värdinnan där jag tackar för det fina kalaset och ber om ursäkt för att jag knivhögg hennes Mormor. Och en tummen-ner-emoji.
Två dagar senare har jag fortfarande inte fått något svar.