Jag gick på bebisvisning. För er som inte är bekanta med begreppet innebär det att man åker hem till en nyfödd bebis, har med sig en present, säger ”åh så söt”, lyssnar på förlossningsberättelser och dricker kaffe. Det är oftast väldigt trevligt för när bebisarna är så små så sover de hela tiden och man kan prata ifred. Plus att mamman har hunnit boa ordentligt och fyllt frysen med hemakt, så man får ofta väldigt trevligt fika. Den här söndagen inget undantag.
Vi pratade om namn till flickan.
- Vi funderar på ”Nike”, sa mamman. (Här håller man för övrigt bara med, och svarar något i stil med: ”Ja det är fint”. Inte läge att ventilera egna åsikter. Tycker du att föräldrarna bara funderar på strip-namn, behåller du den tanken för dig själv. Inte din business helt enkelt. Dock är det många som inte förstår det.)
Jag tänker efter och frågar:
- Vilken gudinna var det? Är det grekisk eller romersk mytologi?
Den nyförlösta mamman är förvånansvärt fräsch på utsidan men har huvudet fullt av gröt. Som man har när man spenderar 20 timmar per dygn med att amma. Inte just den perioden i livet man skulle skriva 2,0 på Högskoleprovet. Hon svarar:
- Jag tror det var Frihetsgudinnan.
Vi skrattar så att vi nästan kissar på oss. Det har gått några veckor nu. Bebisen växer och blir större för var dag. Det är inte helt klart än vad hon ska heta. Det spelar ingen roll. Föräldrarna kan kalla henne vad dom vill. För oss är det flickebarnet alltid ”Frihetsgudinnan”.